Förändringens vindar förstör min frisyr

Det har uppstått ett underligt fenomen i släkten. Tecken på en ny tradition. På att saker kan ändras. Mycket underligt.

Normalt sett finns det två anledningar för släkten att vallfärdas till Snärshult, min mor och fars hus, tidigare morfars mors och fars, nämligen följande:

1. Trattkantareller
2. Kallmangel

Förr i tiden, när jag var ung, brukade man mangla i samband med födelsedagskalas. Numera kombineras manglingen vanligen med trattkantarellplockning i de Snärshultska skogarna.

Denna sommar har dock en ny företeelse uppstått: blåbärsplockning. Folk kommer, gamla och unga, vissa utrustade med repa, för att plocka blåbär i skogen. Dock måste de utanför mammas dörr plockas först. En del har kommit utan varken föräldrar eller make, en del plockar så att bären inte behöver rensas alls,en del plockar i foppatofflor, andra i gummistövlar och regnjacka. Somliga plockar i bakbunke, andra i turkisk yoghurt-burkar. Vissa har aldrig plockat blåbär i hela sitt liv. Och en del kombinerar alltså plockningen med mangling av sina dukar.

Jag har aldrig i mitt liv varit med om att folk kommit till Snärshult för att plocka blåbär. Möjligen plockade jag och min bror några deciliter utanför dörren, antingen för att äta eller för att mamma inte ville att de skulle slösas bort. Plocka själv gör hon inte. Vilket jag kan förstå. För även om jag nu av grupptrycket blivit lurad att plocka blåbär två gånger i sommar, så vill jag inte plocka blåbär. Jag vill gärna ha blåbär i frysen, men plocka dem vill jag inte. Varför? Därför att det är så fruktansvärt tråkigt. Plussidan: man får frisk luft, svenska och ca en minuts njutning i riset. Minussidan: man får ont i ryggen, ont i fötterna och har tråkigt hela tiden (minus minuten av njutning precis när man börjat). Det är helt enkelt inte värt besväret. En eloge till alla bärplockare som kommer hit och plockar våra bär åt oss bekväma svenskar! Hur orkar ni? Och vad får bärplockarna betalt egentligen? Om jag skulle ta timlön när jag plockar skulle ni inte kunna köpa blåbär för 29,90 på Ica, det kan jag säga. Det går kanske fortare när man är proffs, men ändock.

Då återstår att se om släkten kommer tillbaka nästa år för att mangla och plocka blåbär. I så fall, mina vänner, är det en tradition. Och en tradition i släkten Henningsson, den ändrar man inte i första taget.

IMG_1446

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s