Utan återvändo

För mycket länge sedan, faktiskt så längesedan att det nästan är pinsamt, lånade jag en bok av min svärfar. En bok av Nevil Shute, om flygplan (tydligen ett vanligt tema i hans böcker), som min käre svärfar rekommenderade å det varmaste. Denna bok har sedan länge legat på mitt nattduksbord och samlat damm, orsakat dåligt samvete och väntat på att bli läst.

Egentligen tycker jag att Nevil Shute är en bra författare. (Trots att jag i verkligheten bara läst tre böcker av honom totalt…) Saken var bara den att senaste boken jag läste av honom var ganska seg att ta sig igenom. Den lunkade på i ett sävligt tempo, tills den förstås slutade i något mycket överraskande. Det är ungefär allt jag minns, och minnet var tillräckligt för att få mig att tveka inför att öppna boken.

Nåväl, i onsdags kväll påbörjade jag i alla fall projekt läsa-den-där-boken-så-att-jag-kan-säga-till-svärfar-att-jag-gjort-det. I torsdags fick jag tvinga mig själv att göra något annat än att läsa. Jag försökte spara lite till imorgon, men det skulle ha behövts en tvåhundra sidor till för att den skulle räcka. Livet är hårt.

Det lustiga är att boken egentligen inte består av stort mer än samtal, tankar och några livshistorier som berättas liksom i förbigående. Och ändå är det så oliiidligt spännande. Ska flygplanet krascha? Har den excentriske forskaren rätt? Kommer någon att dö? Är det romans på gång? Men allt det där ligger liksom i bakgrunden på något vis. I förgrunden är det samtal och sammanträden och tankar om vartannat. Inte ett dugg spännande. Mest en beskrivning av vad som hände, en beskrivning där allt betraktas och antecknas men inte bedöms, i alla fall inte i någon stor utsträckning. Lite som min psykolog alltid tjatade om att man skulle se sina tankar. Inte värdera, bara låta dem flyga förbi, se dem som mentala händelser.

Men ändå är det så spännande att man inte kan sluta läsa. Kanske för att man vet att precis vad som helst kan hända. Flygplanet kan störta. Eller inte. Den excentriske forskaren kan ha rätt. Eller fel. Eller så kan det visa sig att han är en mördare eller att han har en okänd tvilling eller vad som helst. Man vet inte. Man kan inte förutsäga vad som ska hända. Inte på något sätt. Fruktansvärt spännande. I alla fall i jämförelse med de filmer jag brukar titta på. Boken är själva motsatsen till amerikansk romantisk komedi. Och alltsammans utspelar sig inom loppet av någon vecka. (Det mest kritiska partiet utspelas under bara några timmar och tar upp säkert halva boken.)

Så tack svärfar för de här dagarnas nöje. Och tack Nevil Shute förstås. Om ni har tråkigt så här på vårkanten så läs den här boken! Med risk för att låta klyschig (vilket jag älskar att göra medvetet): läsupplevelsen är som titeln. ”Utan återvändo”.

Annonser

En reaktion på ”Utan återvändo

  1. Roligt att du gillade den, för ca 30 år sen’ var jag på biblioteket i Karlshamn och hittade inte en enda bok som kändes lockande till slut fick jag syn på en bok med den spännande titeln ”En helt vanlig man” av nån som hette N. Shute jag tänkte att ska jag ha en tradig bok så ska det va med besked. men det blev en läsupplevelse sen dess har jag nog betat av hela hans produktion och läst om en del av dom.
    Så Elin du har många NevilShutare kvar att upptäcka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s