Den årliga och allmännerliga jul- och nyårspaniken

Först har man panik för alla klappar som ska köpas och all mat som ska lagas och ätas. Sen har man panik för all mat man har ätit. Sen har man panik för att man ska komma på bra nyårslöften. Sen har man panik för att man ska hålla alla dessa bra nyårslöften.

Det är lite som med snön och västtrafik. Varje år snöar det i Göteborg (eller i varje fall de flesta år). Varje år blir det panik när det snöar i Göteborg. Totalt spårvagnstrafikkaos. ”Va?! Snôade de ii år iigenn?! De brukar de ju iinte gôra.” Panik, snö överallt, människor som dör, spårvagnar som blir inställda, Ragnarök.

Tagga ner lite va! Chilla. Det här händer ju varje år. Hur kan man bli så förvånad varje gång? Men ändock, det här årsskiftet kändes lite som ”Oj, är det redan nyår, det var ju nyss jul och.. och… man kanske skulle kommit på något bra där i mellandagarna…”.

Men, nej ser ni, det gick inte. Om man lider av depression och stress och för höga krav och högsensitivitet och allt sånt där, får man spendera det mesta av mellandagarna i fosterställning, och det inte bara pga den vanliga magpaniken efter allt kött man satt i sig. (Eller, kanske inte det mesta av mellandagarna, men lite i alla fall.)

Jaha, är det vila man behöver så får man väl fixa det då. Alltså: Nyårslöfte 1: Börja inte det nya året förrän i februari. Börja med en månads vila. Ta god tid och fundera ut bra, hållbara och roliga nyårslöften. Börja tillämpa dem stegvis, så att du när alla andras träningspanik ebbat ut och de gått hem från gymmet och satt sig i soffan och börjat äta chips igen, är pigg och glad och redo att hålla ut resten av året.

Jag har hittills kommit på ”quite a few” bra löften. Till exempel: Nyårslöfte 2: Om nyårslöfte 1 till n inte uppfylls – ta det lugnt, det gör inget. Chips i soffan är också gott. Och det är i alla fall inte lika illa som för Västtrafik. Gamla tanter (och unga med för den delen) kan faktiskt halka och dö om ingen skottar. Så deras snöpanik är faktiskt lite mer berättigad än jul- och nyårspaniken. (Även om man kan dö av för mycket chips och hjärtproblem, såklart, men man kan ju ta varannan morotsstav och varva TV-serien med lite ”Call me maybe squats” så dör man lite långsammare!)

Panik är överskattat. Våga vägra betala skatt! (Som en av mina kloka vänner, en gång skulle ha kunnat formulera sig.)

Så får jag då önska er: Mindre panik och ett Gott nytt år! (I förskott då alltså, det är fortfarande 25 dagar kvar till februari!)

Annonser

En reaktion på ”Den årliga och allmännerliga jul- och nyårspaniken

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s