Faire semblant

För någon månad sedan var jag på bröllopsmässa.

Jag visste: A) att det var en bröllopsmässa med lyxmärken och B) att det skulle vara haute couture och très chic.

Jag tänkte: A)”Det kan bli kul ändå!”, B) ”Det blir trevligt.” och C)” Det blir kul att vara med om ett lite annorlunda äventyr i Paris.”

Så, beväpnad med en kamera och en väninna gick jag en lördagsförmiddag in genom portarna till Palais Brongniart.

Mariage au Palais, here we come!

Efter att ha tittat på modevisningen gick vi runt och strosade bland vita tyger, blommor och diamanter. Så blev vi helt  plötsligt (p g a en dålig bild som jag tagit och p g a mitt oreflekterade och rent ut sagt dumma beslut att verka intresserad) fast hos en av utställarna. Eftersom jag inte ville verka ouppfostrad eller oartig eller otrevlig, stannade jag snällt och lyssnade på vad damen hade att säga. Jag tänkte att om jag höll med och nickade vackert så skulle jag så småningom kunna ta mig ur situationen.

Man tänker ju att folk borde bli misstänksamma om man går omkring i jeans, tröja och gympadojjor på en bröllopsmässa där klänningarna kostar minst 2000 euro. Man tänker ju att det syns på en att man inte har råd att spendera hundratusentals kronor på sitt bröllop. Men icke. Jag har tydligen blivit väldigt bra på att låtsas att jag har mer pengar än vad jag egentligen har.

Jag fortsatte att nicka och verka intresserad (dumt nog) när den eleganta kvinnan frågade om jag var säker på att jag ville ha mitt bröllop i Sverige. Jag log och såg trevlig ut när hon erbjöd mig att flytta det till Turkiet. ”O, så bra att ni kan flyga ner min favoritfrisör och den sminkös som jag vanligtvis anlitar.” ”Nämen, så underbart att böllopsgästerna kommer tycka att det är trevligt att komma till mitt bröllop eftersom de får semester på köpet.” ”Inga problem, det är klart att jag har så mycket pengar att jag kan ha mitt bröllop i Tunisien, speciellt när det är ca 5000 euro billigare att ha det i Tunisien än i Frankrike.” ”Javisst, jag kollar vidare på er hemsida, tack så mycket.”

horreur

Nåväl, för att stå vid mitt ord surfade jag nyss in på hemsidan. Tyvärr inte av den anledning som den stackars damen (som slösade bort säkert en kvart på att prata med mig) förmodas ha tänkt sig.

Det som gör mig mest förvånad/illa berörd är att det verkar som att det är genom att bröllopet är i Tunisien, genom alla spabesök och semestervibbar, som bröllopet kommer bli ”en intensiv lycka” och ”ett magiskt ögonblick”. Okej, jag fattar att de försöker sälja sitt koncept, men kom igen!

När vi till sist lämnade palatset gjorde vi det med en något obehaglig känsla. Hur kan man lägga så mycket pengar på EN ENDA DAG av sitt liv? Jag funderar på att i ren protest gifta mig i min studentklänning en regnig dag i november utan fest och utan sminkös, bara för att visa att det inte är det bröllop handlar om. Pyntet och ståhejet är för all del roligt, men det finns gränser för vad det får kosta. Faktiskt. 

Vi hittade i alla fall den perfekta kostymen till CJ. Diamanter känns väl helt rätt, eller? 

Annonser

2 reaktioner på ”Faire semblant

  1. Hahaha!
    Men Elin. man gifter sig ju bara en gång. Är det inte då viktigt att man är lycklig den dagen? Och behöver man inte då en klänning så att man kan känna den där riktiga euforin? Minns vad vår vän Kalle alltid sa till oss: man ska lita på sina känslor!
    Känsla – känna – känning – klänning!
    😀

    (Och jag sörjer fortfarande lite att jag inte kunde vara med. Men nåja. Hoppas att du hittar nån bra i alla fall! :*)

  2. OK, då skriver vi in det i november då. Ska jag försöka ta bort fläcken på studentklänningen, eller det kvittar liksom?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s