Vinterkräksjukan vs Jesus

Egentligen borde jag tillbringat veckan som gått med att spy/torka upp spyor/ta hand om sjuka barn. Förra helgen var vi nämligen i Normandie, där barnen lekte med sin kusin hela lördagen. En kusin som senare på kvällen (hemma i min franska familjs hus) spydde över golvet i barnkammaren.

Han hann spy en gång till innan hans pappa tog med honom till barnens farföräldrar. Dagen efter (när vi tittade inom i sjukstugan) fick vi veta att det stackars barnet spytt till klockan tre på natten.

Magsjuka är något av det värsta jag vet. Jag skyr den som pesten. Så fort jag hör om någon som blivit magsjuk börjar jag undra om jag själv också är det. Jag liksom känner hur  magen inte mår som den ska. Om jag träffar någon som har träffat någon som senare blivit magsjuk vill jag reflexmässigt skapa en skyddszon runt personen i fråga och inte komma närmare än tio meter. Om jag pratar i telefon med någon med möjlig magsjuka måste jag övertyga mig själv om att man inte kan bli smittad via telefonluren.

Jag inser ju att detta inte är en speciellt trevlig reaktion. Om man har magsjuka vill man helst ha någon som hjälper en och tar hand om en. Inte någon som betraktar en som en spetälska. Det är heller ingen speciellt logisk reaktion. Till och med jag inser också att det inte är någon mening med att låta sig själv slukas av oro över något som man ändå inte kan göra något åt. Trots detta reagerade jag även denna gång på samma sätt.

Om man tillbringat hela dagen tillsammans med en magsjuk person så är risken ganska stor att åtmistone någon i sällskapet får en liten kräkbakterie att tampas med. Jag insåg att det enda vettiga jag kunde göra var att be. Så jag bad. Jag bad Christan att be. Sen bad vi tillsammans. Sen visade det sig att Monsieur E. också vänt sig till Gud när han var rädd att bli sjuk.

Vad kan jag säga? Jag tillbringade inte förra veckan med att spy. Jag torkade inga spyor och jag tog inte hand om några sjuka barn. Vi borde verkligen ha blivit sjuka allihop, men ingen blev det! Gud svarade på vår bön! Återigen gjorde han det som jag tänkte var omöjligt.

Jesus sa: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen. (Matteus 18:19)

Praise the Lord, Amen!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s