Hjälp, polis!

December månad innebär julkalender på SVT play. En gammal tradition sen tiden i Göteborg.

Barnen jag passar är mycket entusiastiska över det faktum att man i Sverige har en julkalender som går på TV varje dag. Detta och ”Bolibompa” (det vi syftar på när vi säger ”barnprogrammen”) är något som får dem att utbrista: ”Vous avez trop de chance!” Sant. Vi är lyckligt lottade vi svenskar. Vi är så lyckligt lottade att barnen här i sin desperation vill se vår julkalender, trots att det enda de skulle förstå är om någon skulle utbrista ”Du är dum” eller ”Du är snäll”. Tänk på det alla ni otacksamma som tycker att SVT:s julkalender inte håller måttet!

Ingen julkalender kan förstås mäta sig med ”Mysteriet på Greveholm”. Jag minns historien, musiken, karaktärerna och hur det var att vara hejdlöst förälskad i Ivan (som ju fyllde år nästan samma dag som jag  – it’s a sign!). Citat som ”Tomatsoppa, uäh!”, ”Har du neugåt emout bourkmat?”, ”Du ger maj saltet, älskling.”, ”spill inte på duken, den tillhör huset.”, ”Laif, du har ett hål i handen”, ”NEJ!”, ”Amen, jag hatar lussebullar!”, ”Har ni käkat blängsylta med glosås”  och ”Ja e ingen plugghäst, jag är ett oupptäckt geni!” har förgyllt mig barndom. Ja, ända in i vuxenlivet har denna julkalender följt mig. Om och om igen har jag med välbehag återsett Jean och Staffan, Melittas gröna dunjacka och Diodas krängande av julmust. Jag har sett den vackra rymdprinsessan laga en oidar (läs baklänges), Ivan gå runt med en kastrull på huvudet och en kort kille med ”NISSE” skrivet med stora bokstäver på sin jacka prata i sin walkie-talkie om och om igen. Även om mina känslor för den 11-åriga Ivan nu har svalnat har mina känslor för denna julkalendernas julkalender aldrig gjort det, snarare har de vuxit sig starkare.

Alltså: Ingen julkalender kan mäta sig med ”Mysteriet på Greveholm”.  Trots detta är årets julkalender i alla fall så bra att jag med glädje ser fram emot att se nästa avsnitt.

Jag blev dock djupt upprörd när jag såg gårdagens avsnitt.  Min chock härrörde ur uttalandet ”denna julen kommer att bli ihågkommen som tjuvarnas jul”. Tänk att man kan lära ut något så fruktansvärt till våra svenska barn! C’est horrible, voire même affreux!

Det måste få ett slut, detta eviga sammanblandande av uttrycken ”denna/detta + substantiv i obestämd form” och ”den här/den där + substantiv i bestämd form”. Fler svensklärare åt svenska folket, tack!

Rubbad i min språkpolissjäl bänkade jag mig framför datorn idag, den 3 december, för att titta på dagens avsnitt av julkalendern. Allt flyter på som det ska tills den lilla flickan mot slutet säger ”Det var han som skrev brevet som jag gedde dig.” Innan jag riktigt hinner undra riktigt argt vem det egentligen är som har skrivit detta manus (OBS! ”detta manuset” är inte korrekt svenska!), griper den söta lilla flickans söta grammatikproblem tag i mig och skakar om mig. Det är ju snart jul. Då kanske även en gammal förhärdad språkpolis hjärta kan smälta. I alla fall för ett litet tag.

 

 

Annonser

5 reaktioner på ”Hjälp, polis!

  1. Mmm, ska nog se lite Greveholm, idag igen, ”Laif, nu får du säjja till ongarna!” Sen, efter det, ska jag till Matilda och träffa hela språkpoliskåren. Ska kolla om de har tänkt ut åtgärder mot SVT.

  2. Men Elin, inte går du väl runt i tron att din barndoms stora kärlek heter Ivan? Ivar, om jag får be!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s