Gud är god!

Det verkar som att Madame D kan läsa mina tankar. Nästan varje gång jag håller på att ladda upp för att fråga efter något som jag behöver, så överraskar hon mig genom att själv ta upp ämnet innan jag hinner göra slag i saken.

E: Jag måste komma ihåg att leta efter lakan sen – Mme D: ”Har jag visat dig var handdukarna är? Och jag ska visa dig var vi har lakan.”

E: Det stod i handboken att jag måste be om en lista med viktiga nummer…  – Mme D:” Jag ska ge dig våra nummer och numret till la femme de menage och till läkaren och till…”

Monsieur D. har visat liknande kvalitéer.

E: Jag måste skaffa en fransk mobil. – M. D: ”Så fort du går ut med barnen så tar du med dig den här mobilen. Du kan ringa franska nummer med den, i så många minuter som är förbetalt”

Och ikväll visade det sig att även Mlle P. gör på samma sätt. På grund av stress och att jag inte aktiverat barnen så mycket tänkte jag i eftermiddags ”tänk om familjen inte tycker om mig, tänk om jag gör allt fel”. Vid middagsbordet frågade den vackra lilla Mlle P. plötsligt om jag tyckte om familjen. Sedan förklarade hon att det var för att hon tyckte mycket om mig och undrade om jag tänkte byta familj (det ville hon inte)!

Nu undrar man: är familjen tankeläsare hela bunten? Nej, troligen inte. Det är snarare så att Gud är godare än jag någonsin kan förstå.  Alla detaljer faller på plats en och en, och det känns redan som att jag är en del av familjen.Just nu visar Gud sin omsorg genom att lägga alla dessa små saker i vardagen tillrätta. Det är inte tur att jag har kommit till en av Paris bästa au pair-familjer (för jag inser mer och mer hur lyckligt lottad jag är). Det är Guds nåd!